Jimmie Åkesson träffar biskopen och de diskuterar tillvarons väsentligheter.
- Ett faktum är att om du går ut i regnet och vänder ansiktet mot skyn så kommer du att få en sanningens uppenbarelse, säger biskopen.

Jimmie blir nyfiken och följer rådet. Men återvänder besviken.

- Han slog mig i ansiktet med ett tangentbord!
- Kan du beskriva slaget?
- Inte hårt, inte löst, typ.
- Ah, så det var ett mellanslag?

En medelålders kvinna sätter sig till rätta i sitt säte inuti det fullbokade flygplanet. Hennes plats är händelsevis också bredvid en mörkhyad man. Hon känner avsky och ringer efter en flygvärdinna för att beklaga sig.

”Vad är problemet, frun?” frågar flygvärdinnan vänligt.

”Ser du inte det?” svarade damen. ”Jag kan inte sitta vid sidan om en sådan människa. Hitta en annan plats till mig!”

”Jag skall gå efter och se om vi har något ledigt säte” svarade flygvärdinnan.

Ett par minuter senare kommer hon tillbaka till damen med goda nyheter. ”Frun, dessvärre, som jag hade räknat med, så finns det inte några fler lediga platser i varken ekonomi eller businessklass. Men vi har faktiskt ett ledigt säte i första klass! Damen ser oerhört nöjt ut över havet med människor runt omkring som har bevittnat det hela.

Innan kvinnan får chansen att säga något fortsätter flygvärdinnan: ”Det är dock väldigt ovanligt att man får göra en sådan uppgradering. Jag måste få en speciell tillåtelse från kaptenen. På grund av förhållandena ansåg kaptenen att det var hemskt att någon skulle tvingas sitta bredvid en sådan förfärlig person.”

Så vände flygvärdinnan sig mot den mörkhyade mannen som satt vid sidan om kvinnan och sade: ”Så, om du tar med dig dina ägodelar så har jag sätet redo för dig.”

Vid den här tidpunkten hade alla passagerare på flyget rest sig upp. De började applådera inför det som precis hade inträffat. Mannen tog med sig sina saker och gick framåt i flygplanet.

Efter 37 års äktenskap, så dumpade Jake hans fru för hans unga sekreterare.

Hans nya flickvän krävde att de skulle bo i Jakes och Ediths (hans ex-fru) flera miljoner dollar hem. Eftersom Jake hade bättre advokater, så vann han. Han gav Edith, hans nuvarande ex-fru, bara 3 dagar till att flytta ut.

Hon tillbringade den den första dagen till att packa sina grejer i lådor och backar.

Den andra dagen, hon hade två lastbilar som kom och hämta hennes saker.

På den tredje dagen, satte hon sig för sista gången på deras vackra matsalsbord med levande ljus, satte på lite skön och lugn bakgrundsmusik, och tog fram ett halvt kilo räkor, en burk kaviar och en flaska vin.

När hon var färdig, gick hon in varje rum och stoppade ner halvätna räkskal doppade i kaviar i alla ihåliga gardinstänger. Hon städade sedan upp allt i köket och gick sin väg.

När Jake återvände med sin nya flickvän, var allt fantastiskt de första dagarna.

Huset började långsamt att lukta. De försökte med allt – rengöring, moppa och vädring på plats. Ventilationen kontrollerades efter döda gnagare och mattor städades. Luftrenare hängdes överallt. Desinfektör kom för att desinficera huset, i slutändan fick de slänga all dyra ullmattor. Ingenting fungerade.

Folk slutade komma på besök. Reparatörer vägrade arbeta i huset. Städerskan slutade.

Slutligen kunde de inte ta stanken längre och bestämde sig för att flytta.

En månad senare, trots att de hade sänkt sitt pris på mitten, så kunde de inte hitta en köpare till sin stinkande hus. Ordet kom ut och så småningom även de lokala fastighetsmäklare vägrade att ringa tillbaka. Slutligen fick de låna en stor summa pengar från banken för att köpa ett nytt hus.

Edith ringde Jake och frågade hur det gick. Han berättade för henne historian av deras ruttnande huset. Hon lyssnade artigt och sa att hon saknade sitt gamla hem förskräckligt och skulle vara villiga att minska sin skilsmässa uppgörelse i utbyte mot att få huset tillbaka.

Han visste att hans ex-fru inte hade någon aning om hur illa lukten var, så han gick med på ett pris som var cirka 1/10 av vad huset hade varit värt utan lukt, men bara om hon var skrev under papperna med hans krav samma dag. Hon gick med på det och inom en timme så levererade hans advokater all pappersarbete.

En vecka senare står Jake och hans flickvän leende när de tittar hur flyttföretaget packar in allt i lastbilar för allt för att ta till sitt nya hem…

Inklusive gardinstängerna.

För mycket mycket länge sen, säkert 25-30 år sen, färdades Josef Söderkvist och hans gravida fru Marre skyndsamt fram på länsväg 57. Det var sent i december.
Josef Söderkvist var en underbetald snickare anställd på PEAB. Han och hans fru hade hastigt lämnat sin bostad i Gnesta och var på väg till Bettlarhem strax utanför Salem (ort söder om Stockholm) De färdades i en obesiktad antracitgrå Volvo Amazon. Marre var höggravid och detta faktum oroade Josef Söderkvist. Det var nämligen så att för nio månader sen låg Josef ute på ett jobb i Romfartuna i två månader. Han mindes att Marre, lätt sinnesförvirrad och klentrogen, fått upp ögonen för en kringresande, tvålfager helbrägdagörare vid namn Bertil Andén. Allmänt kallade Helige Andén. Josef Söderkvist kände på sig att allt inte stod rätt till men kunde inte komma på vad det var som oroade honom.
Nåväl, han pressade den gamla Amazonen till det yttersta för att hinna fram till Bettlarhem innan värkarna satte igång. Marre var dock lugn, det var snarare värkarna som satte igång på den gamla Amazonen. Vad Marre inte visste var att Josef blåst nästan alla sina besparingar på Axevalla travbana kvällen före. Han hade spelat på en häst som hett Iskariot som naturligtvis inte vann.
När de till slut kom fram till Scandic hotell i Bettlarhem räckte inte Josef Söderkvists pengar till ett anständigt hotellrum utan de blev hänvisade till ett sjabbigt rum på bakgården i en före detta stallbyggnad. Marre blev ju naturligtvis rasande på Josef Söderkvist men hade för tillfälligt fullt upp med att föda barn så hon orkade inte skälla på honom. Strax därefter nedkom hon med ett någorlunda välskapt gossebarn som fick namnet Sven Gunnar Jesus Söderkvist.
Det bar sig inte bätte än att tre handelsresande i korta varor bodde på hotellet vid
denna tidpunkt. Dom fick så småningom höra att en kvinna fött barn. För att på nåt sätt stilla sitt samvete efter en veckas hårt supande tänkte de att de skall ge den lille gossen presenter. Så dom traskade in det närbelägna Ica-Maxi och handlade gåvor. Gladlynta och förväntansfulla klev dom in i det gamla stallet till de lyckliga föräldrarna. Nåja, Josef Söderkvists glädje grumlades något av det faktum att det lilla gossebarnet inte liknade honom över huvudtaget. Snarare kunde Josef Söderkvist skönja lite av Helige Andéns smått löjeväckande och lätt patetiska anletsdrag. Besynnerligt nog.
Josef Söderkvist ville inte att det skulle komma några besökare utan han försökte köra de tre på porten. Men dom var ihärdiga som iglar och så småningom lyckades de tre envise männen med att komma in för att överlämna sina gåvor till barnet. Den första gav guld, den andra gav myrra (ett slags lösgodis) och av den tredje fick barnet
Playstation 3. Sven Gunnar Jesus Söderkvist log.
Att på detta sätt den 24 december ge barn presenter och därmed stilla sitt dåliga samvete kom sedan att för alltid bli en tradition i västvärlden och det är t ex tack vare denna handling som ett antal mammons tempel vuxit upp i vårt land. Exempelvis GeKås i Ullared. Se där, nu vet ni varför vi egentligen firar jul.

Chefen till de nyanställda.
- Det finns två saker som är ytterst viktiga här på vår firma.
Ett: Renlighet. Förresten, torkade alla av skorna på mattan utanför dörren?

- Jaaa! svarade alla nyanställda.

- Bra! svarade chefen.
Två: Ärlighet. Det finns ingen matta utanför dörren.

Arvids kompis ombedes att stiga in i Arvids nya lägenhet.
- Jag vet inte, säger han, jag är så smutsig om fötterna.
Kompisen ler:
- Det är inte så noga, du har ju skor på dig...