För mycket mycket länge sen, säkert 25-30 år sen, färdades Josef Söderkvist och hans gravida fru Marre skyndsamt fram på länsväg 57. Det var sent i december.
Josef Söderkvist var en underbetald snickare anställd på PEAB. Han och hans fru hade hastigt lämnat sin bostad i Gnesta och var på väg till Bettlarhem strax utanför Salem (ort söder om Stockholm) De färdades i en obesiktad antracitgrå Volvo Amazon. Marre var höggravid och detta faktum oroade Josef Söderkvist. Det var nämligen så att för nio månader sen låg Josef ute på ett jobb i Romfartuna i två månader. Han mindes att Marre, lätt sinnesförvirrad och klentrogen, fått upp ögonen för en kringresande, tvålfager helbrägdagörare vid namn Bertil Andén. Allmänt kallade Helige Andén. Josef Söderkvist kände på sig att allt inte stod rätt till men kunde inte komma på vad det var som oroade honom.
Nåväl, han pressade den gamla Amazonen till det yttersta för att hinna fram till Bettlarhem innan värkarna satte igång. Marre var dock lugn, det var snarare värkarna som satte igång på den gamla Amazonen. Vad Marre inte visste var att Josef blåst nästan alla sina besparingar på Axevalla travbana kvällen före. Han hade spelat på en häst som hett Iskariot som naturligtvis inte vann.
När de till slut kom fram till Scandic hotell i Bettlarhem räckte inte Josef Söderkvists pengar till ett anständigt hotellrum utan de blev hänvisade till ett sjabbigt rum på bakgården i en före detta stallbyggnad. Marre blev ju naturligtvis rasande på Josef Söderkvist men hade för tillfälligt fullt upp med att föda barn så hon orkade inte skälla på honom. Strax därefter nedkom hon med ett någorlunda välskapt gossebarn som fick namnet Sven Gunnar Jesus Söderkvist.
Det bar sig inte bätte än att tre handelsresande i korta varor bodde på hotellet vid
denna tidpunkt. Dom fick så småningom höra att en kvinna fött barn. För att på nåt sätt stilla sitt samvete efter en veckas hårt supande tänkte de att de skall ge den lille gossen presenter. Så dom traskade in det närbelägna Ica-Maxi och handlade gåvor. Gladlynta och förväntansfulla klev dom in i det gamla stallet till de lyckliga föräldrarna. Nåja, Josef Söderkvists glädje grumlades något av det faktum att det lilla gossebarnet inte liknade honom över huvudtaget. Snarare kunde Josef Söderkvist skönja lite av Helige Andéns smått löjeväckande och lätt patetiska anletsdrag. Besynnerligt nog.
Josef Söderkvist ville inte att det skulle komma några besökare utan han försökte köra de tre på porten. Men dom var ihärdiga som iglar och så småningom lyckades de tre envise männen med att komma in för att överlämna sina gåvor till barnet. Den första gav guld, den andra gav myrra (ett slags lösgodis) och av den tredje fick barnet
Playstation 3. Sven Gunnar Jesus Söderkvist log.
Att på detta sätt den 24 december ge barn presenter och därmed stilla sitt dåliga samvete kom sedan att för alltid bli en tradition i västvärlden och det är t ex tack vare denna handling som ett antal mammons tempel vuxit upp i vårt land. Exempelvis GeKås i Ullared. Se där, nu vet ni varför vi egentligen firar jul.

Chefen till de nyanställda.
- Det finns två saker som är ytterst viktiga här på vår firma.
Ett: Renlighet. Förresten, torkade alla av skorna på mattan utanför dörren?

- Jaaa! svarade alla nyanställda.

- Bra! svarade chefen.
Två: Ärlighet. Det finns ingen matta utanför dörren.

Arvids kompis ombedes att stiga in i Arvids nya lägenhet.
- Jag vet inte, säger han, jag är så smutsig om fötterna.
Kompisen ler:
- Det är inte så noga, du har ju skor på dig...

En man tar med sig sin bästa kompis hem till middag oanmäld efter jobbet. Hans fru skriker på honom och hans vän hör vartenda ord...

- Mitt hår är inte borstat och min makeup inte är klar, huset är en enda röra, disken är inte är klar, jag går fortfarande här i min pyjamas och jag orkar inte med matlagning ikväll! Va' tusan tog du med honom hem nu för?

- Därför att han funderar på att gifta sig...

En ny munk kom till huvudklostret och förvånades över att munkarna satt och kopierade kopior av Heliga skrifterna.